CV

Björn Sundell

Yrke: Journalist, tankesmed, författare, omvärldsanalytiker

Utbildning: Ekonomie magister

Hobby: Veteranbilar, ekonomisk historia, friluftsliv

Arbetserfarenhet: medier,

näringslivet, bankvärlden och

tankesmedjor

Familj: Sambo

Hemort: Helsingfors

De ryska pengarnas lockelse

30.06.2022 kl. 13:25

Ambitionen är god, men det är minsann inte lätt att hålla koll på oligarkernas pengar ute i världen. Under årtionden, ja århundraden, har strukturer byggts upp inom finansvärlden – med politikernas goda minne – som gör det svårt att spåra och lägga beslag på undangömd egendom. Om det finns ett område där marknadsekonomins förespråkare skjuter sig själva i foten, så är det i ett envist försvar av banksekretessen.

Se bara på Schweiz, detta tjuvarnas och försnillarnas europeiska paradis. De schweiziska myndigheterna ville till att börja med inte införa samma sanktioner mot ryska oligarker som EU efter den ryska invasionen av Ukraina. I stället hann de snabbaste flytta över en del av sin egendom innan schweizarna gav med sig. I det skedet meddelade landets centralbank att värdet på de ryska placeringarna uppgick till ca 10 miljarder euro.

Den siffran tvivlade tidningen Neue Zürcher Zeitungs journalister på och gjorde egna kalkyler. Enligt tidningens uppskattningar uppgår de ryska placeringarna i schweiziska banker till 150 miljarder euro. Schweiz har länge varit den största mottagaren av ryskt kapital. Om centralbanken inte har bättre koll på hur mycket ryska pengar som finns i landet, kan man fråga sig hur effektiva sanktionerna blir.

Vissa schweiziska banker har också försvårat försöken att beslagta rysk egendom. Financial Times avslöjade i början av mars hur Credit Suisse anmodat sina partners att förstöra dokument som kopplar rika klienter till lyxfartyg och privata flygplan.

USA lockar ryska pengar...

Det är naturligtvis inte bara Schweiz som lockat till sig ryska pengar under årens lopp. USA har varit en stor mottagare, för USA har sina egna skatteparadis i bl.a. Delaware och Nevada. Här har alla rika ryssar varit välkomna, inte bara miljardärerna. I Florida ligger Sunny Isles Beach där över tusen ryssar finns registrerade på ett litet område. Alldeles särskilt gillar de stora bostäder i skyskrapor med namn som anknyter till Donald Trump. Tidningen Miami Herald avslöjade redan för flera år sedan att över hälften av lägenheterna i Trump Towers köpts av bulvaner i skatteparadis för att radera spåren till de verkliga ägarna.

I Florida bor rika ryssar på ett område som i folkmun kallas ”Little Moscow”, för där finns ryska restauranger, butiker och nästan all service de förmögna invandrarna kan drömma om. Och tack vare skalbolag i skatteparadisen sitter de säkert i sina lyxkvarter, immuna mot västvärldens sanktioner.

... och Storbritannien likaså

Också Storbritannien har tagit emot rika ryssar med öppna armar. Såväl oligarker som multimiljonärer har spritt pengar omkring sig för att knyta kontakter i samhället. Roman Abramowich satsade på fotboll, Michail Fridman på fastigheter, Petr Aven på konst. För att putsa fasaden meddelade Royal Academy of Arts nyligen att man slutar ta emot understöd av Aven, och han verkar också i övrigt höra till de oligarker som faktiskt drabbats av sanktionerna. Tate-galleriet har däremot utsatts för kritik för att Viktor Vekselberg alltjämt är en av konstinstitutionens största donatorer.

I London har de rika ryssarna strävat efter att etablera så intima kontakter som möjligt med kändisar inom konst, sport, musik och politik för att integreras i samhället. Allt medan deras förmögenhet, såsom 6 000 fastigheter i Chelsea och Kensington, ägs av bulvaner i något skatteparadis. I en av lyxlägenheterna torde utrikesminister Sergej Lavrovs styvdotter bo.

För vissa britter har de nära kontakterna till den ryska eliten blivit pinsamma, som för premiärminister Boris Johnson. Hans vänskap med Evgeny Lebedev, son till en känd KGB-agent, hör till de senaste skandalerna. Den brittiske premiärministern lär ha deltagit i fartfyllda fester med topless-modeller, en av dem på Lebedevs slott i Italien för några år sedan dit han åkte efter ett Natomöte i Bryssel.

Goda råd är dyra - och lönsamma 

Också Finland har välkomnat rika ryska män med nära kontakter till Vladimir Putin, men när det gäller att integrera oligarker står Storbritannien och USA i en klass för sig. Tankesmedjan OpenSecrets presenterade nyligen uppgifter om några amerikanska PR-firmor, konsulter och jurister som tillsammans tjänat 50 miljoner dollar på att introducera rika ryssar i de rätta amerikanska kretsarna. Ju ”finare” vänner, desto högre intäkter för konsulterna. Och två aktuella böcker, Oliver Bulloughs ”Butler to the World” och Frank Vogls ”The Enablers” ger smakprov på västerlandets iver att locka till sig rika ryssar, knarkhandlare och korrumperade afrikanska politiker.

Bulloughs och Vogl beskriver det arbete konsulter, bankirer, jurister, fastighetsmäklare och universitetsrektorer ägnat sig åt när de lockat oligarkernas kapital, suddat ut spåren, fixat jobb åt fruar och älskarinnor samt ordnat studieplatser vid Oxford och Cambridge åt söner och döttrar – och egna bostäder åt dem alla. Vem parasiterar här på vem?

Löftet som aldrig infriades

USA:s och EU:s sanktioner mot rika ryssar biter till en del. Bolagen som oligarkerna äger har problem med affärer och likviditet. Men oligarkernas privategendom är ofta skyddad för insyn genom komplicerade arrangemang.

Panamadokumenten avslöjade redan 2016 omfattningen av undangömda pengar i ett enda skatteparadis. Och om ett paradis förlorar sin lyster, tar andra villigt emot egendom på flykt. När Ryssland anföll Ukraina flyttade en av Rysslands rikaste män, Alexej Mordashov, snabbt egendom värd flera miljarder euro utom räckhåll för de europeiska myndigheterna. Oligarken växlade Cypern mot Jungfruöarna, och vem vet om ”färden” slutade där.

Egentligen borde det här vara omöjligt. Bara ett halvår efter finanskrisen, i april 2009, möttes G20-ländernas ledare i London för att diskutera finanssystemets sårbarhet. Det gällde att på kort sikt stötta ett banksystem i gungning och att på lång sikt minska riskerna. I slutdokumentets femtonde paragraf konstaterade världens ledare att ”vi skrider till åtgärder mot icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner, inklusive skatteparadis. Vi är redo att tillgripa sanktioner för att skydda de offentliga finanserna och finanssystemet. Banksekretessens era är över.” Eller ordagrant: The era of banking secrecy is over.

Det var beslutsamma ord från industriländernas ledare för tretton år sedan. Efter detta har många möten hållits men ännu är banksekretessens era alls inte över. Informationsutbytet har förbättrats och myndigheterna kan kräva uppgifter om namngivna försnillare och penningtvättare. EU har vissa planer på att strama åt hanteringen av skrivbordsföretag om några år. Men detta bär inte långt när miljardärerna låter kapitalet flytta mellan släkt och vänner, mellan bulvaner och skalbolag, från ett skatteparadis till ett annat. Spåren slutar tvärt.

Om EU och USA kan införa hårda sanktioner mot en stormakt som Ryssland så måste de kunna göra det också mot skatteparadisen och tvinga dem till ökad transparens. Det skulle vara hög tid att göra det nu.

 

Björn Sundell