CV

Björn Sundell

Yrke: Journalist, tankesmed, författare, omvärldsanalytiker

Utbildning: Ekonomie magister

Hobby: Veteranbilar, ekonomisk historia, friluftsliv

Arbetserfarenhet: medier,

näringslivet, bankvärlden och

tankesmedjor

Familj: Sambo

Hemort: Helsingfors

Sätt rätt pris på miljön!

12.03.2021 kl. 15:33

Över 40 procent av de ”gröna” konsumentprodukter som säljs över nätet är inte alls så miljövänliga som producenten utlovar, visar en undersökning från EU-kommissionen. Det vimlar av missvisande påståenden om hållbarhet och av falska uppgifter. Det här är tråkigt för konsumenter som vill vara miljömedvetna och illa för hederliga företag som måste konkurrera med de ohederliga.

   Problemet med missvisande information är ingalunda unikt för konsumentmarknaden. För både stora kapitalplacerare och småsparare kan det vara svårt att välja bland börsbolag som utmålar sig som klimatsmarta. För att inte tala om politiker runt om i världen som ska stödja gröna investeringar. Tänk bara på EU:s återhämtningsfond på 750 miljarder euro där över en tredjedel är öronmärkt för den gröna omställningen.

   I sista hand handlar det om att vi på många områden saknar entydiga kriterier för vad som är grönt, klimatsmart och hållbart.

 

Att frågan är viktig är klart. De flesta länder har gjort utfästelser om när de ska vara koldioxidneutrala och Finlands nationella målsättning är ytterst ambitiös. Då är det av stor vikt att pengar används för investeringar som ger det bästa resultatet.

   För kapitalplacerare har temat fått ökad synlighet efter att Larry Fink, chefen för världens största kapitalförvaltare BlackRock, med placeringar på 8 700 miljarder dollar, meddelade att man börjar dumpa företag som inte har en klimatstrategi. Men exakt hur BlackRock tänker definiera klimatvänlighet och hållbarhet är ännu inte helt klart.

   Bristen på goda, mätbara kriterier skapar förvirring. I sin bok ”Reimagining Capitalism” beskriver Harvardprofessorn Rebecca Henderson utvecklingen som under 2000-talet ledde fram till de så kallade ESG-kriterierna. De definierar ett företags miljövänlighet, sociala ansvar och affärsetik, och de hjälper såväl stora pensionsfonder som småsparare att placera på ett mer ansvarsfullt sätt. Och de används i dag i hela världen.

    Men, medger Henderson, ESG-kriterierna utgör bara början på den långa vägen mot ”hållbarhetsbokslut” av samma klass som företagens ekonomiska bokslut. Alltjämt är det svårt att på ett jämförbart sätt redovisa för så kallade externaliteter, alltså kostnader eller skada som företag orsakar samhället, naturens mångfald eller utomstående parter. Alltför mycket bygger på relativt diffusa uppgifter. Eller, som en brittisk undersökning nyligen visade, på företagens egna berättelser om vart de är på väg.

   Också BlackRocks Larry Fink har efterlyst bättre universella mätare på hållbarhet som stöd för besluten. De stora revisionsbolagen funderar som bäst på vad de kan bistå med.

 

För vissa konsumentvaror går det att påvisa miljövänligheten med hjälp av miljöcertifikat. Och det är lätt att konstatera att vindkraft än miljövänligare än kolkraft. Men i en värld som inte är perfekt gäller det också att ta ställning till de processer som ska föra i rätt riktning. Smutsig produktion kan bli renare.

   Rent konkret: Är Neste ett klimatsmart företag även om bolaget säljer olja och bensin? Troligen, med tanke på den stora satsningen på biobränslen. Är Fortum ett klimatsmart företag trots köpet av tyska kolkraftverk? Kanske, med tanke på företagets ambitioner att göra energiproduktionen renare. Och hur är det med Outokumpu som verkar inom en av världens smutsigaste industribranscher? Möjligen kan det bli tummen upp, eftersom Outokumpus ståltillverkning är betydligt mindre förorenande än de flesta asiatiska konkurrenters. I sista hand måste placeraren själv ta ställning till vad som är tillräckligt hållbart.

   Den utmaningen ställs också de politiker och tjänstemän inför som nu under våren ska bedöma vilka gröna investeringar som är värda stöd ur EU:s enorma återhämtningsfond. Den ska kanalisera pengar alldeles särskilt till Italien och Spanien. Här gäller det att navigera rätt bland alla fagra löften.

 

En god illustration av problematiken utgör bilindustrin. Elbilar hör morgondagen till, men förhoppningsvis inte till vilket pris som helst. Kina dominerar tillverkningen av bilbatterier som till stor del produceras med hjälp av kolkraft. Internationella uppskattningar visar dessutom att behovet av kobolt ökar femfaldigt fram till år 2030. För närvarande utvinns 70 procent av all kobolt i Kongo, delvis med hjälp av barnarbetskraft och med stora miljöskador som följd.

   Det får inte gå så, att strävan efter minskade koldioxidutsläpp ökar annan miljöbelastning eller leder till brott mot de mänskliga rättigheterna. Därför måste man i framtiden kunna jämföra klimatvänliga produkter med varandra. Här pågår ett standardiseringsarbete inom EU. Kommissionen lade nyligen fram ett lagförslag som definierar hållbarheten hos batterier under hela deras livscykel, från utvinningen av mineralerna till återvinningen i slutskedet.

   Enligt EU-förslaget ska kraven vara obligatoriska för alla ackumulatorer som släpps ut på marknaden. De ska ”tillverkas med minsta möjliga miljöpåverkan, med hjälp av material som erhållits med respekt för sociala och ekologiska normer”. Sådana striktare krav kan gynna finländska företag som Valmet Automotive, Fortum och Terrafame.

   Kriterierna är inte klara än, men de är på väg. Med tanke på hur snabbt trafiken ska elektrifieras brådskar det. Både här och på många andra områden där det gäller att sätta rätt pris på miljön.

 

Det är lätt för politiker att presentera ambitiösa klimatmål. Det är betydligt svårare att omvandla målsättningarna till konkreta åtgärder som begränsar medborgarnas dagliga liv, i synnerhet för politiker som hoppas på att bli omvalda.

   Tekniskt svårast är det att utarbeta kriterier som ger en rättvisande bild av de mångskiftande konsekvenserna av beslut och begränsningar. Ändå är detta viktigt för transparensens skull.

   Vi måste alla kunna ta ställning till om åtgärderna är de bästa möjliga. Och vi vill vara säkra på att goda ambitioner inte leder till nya problem.

Björn Sundell