Vänner i fjärran

28.04.2014 kl. 11:22
I Sydtyrolen börjar undervisningen i det andra inhemska språket senast i första klass.

Kolumn i Hufvudstadsbladet 28 oktober 2009

 

Säg Sydtyrolen, och kanske går associationerna till ett folk som joddlande vandrar i bergen iklädda exotiska hattar och läderbyxor. Fördomarna har inte mycket med verkligheten att göra. Den tyska minoriteten i Norditalien lever i dag ett liv som varken till klädsel eller leverne avviker nämnvärt från majoritetens. Och framför allt: de trehundratusen tyskarna i Norditalien har en hel del gemensamt med trehundratusen finlandssvenskar i vårt eget land.

Själv kunde jag bevittna likheterna under frågetimmen i provinsparlamentet i den tvåspråkiga staden Bolzano – Bozen i mitten av oktober. Den autonoma provinsens huvudstad ligger vackert inbäddad mellan bergen, invid vägar som redan under medeltiden sammanförde italiensk- och tyskspråkiga handelsmän.

I provinsparlamentet kritiserade tyskspråkiga folkvalda bristen på språkkunnig personal inom sjukvården. Därefter följde en diskussion om en polisutryckning till en privatfest där det gått livat till. Poliserna vägrade tala tyska, de festande tyskarna vägrade prata italienska, och det var upplagt för bråk.

I princip bör alla tjänstemän i provinsen tala såväl tyska som italienska, men alltid fungerar inte tvåspråkigheten. Känns det igen?

 

Kampen för språklig jämställdhet i italienska Sydtyrolen har en lång och blodig historia. Det behövdes påtryckningar från Österrike och FN, därtill flera bombattentat och år av förhandlingar innan man uppnådde dagens fredliga samexistens. Efter de senaste 20 årens justeringar i lagstiftningen börjar läget vara under kontroll.

Trafik- och gatskyltarna i provinsen finns på båda språken. I butikerna får man betjäning på tyska och italienska. Anställda inom den offentliga sektorn måste avlägga språkprov. Skolundervisning på tyska är obligatorisk från unga år i italienska skolor och vice versa.

 

Det finns skillnader mellan sydtyrolarnas och finlandssvenskarnas situation, inte minst det faktum att tyskarna i Italien bor på en mer begränsad yta. Men det finns intressanta lärdomar.

För det första börjar man i provinsen läsa det andra inhemska språket på första klass, som sjuåring, långt tidigare än hos oss. Därför fastnar något av det som lärs ut.

För det andra erbjuds numera gratis tillgång till flera TV-kanaler från Tyskland, Österrike och Italien, vilket stöder språkutvecklingen. I Finland försämrades läget med rikssvensk TV i och med digitaliseringen.

För det tredje får Sydtyrolen ett aktivt moraliskt stöd av Österrike på många plan. Kontrasten är stor till den likgiltighet och okunskap gällande finlandssvenskarna som präglar dagens Sverige.

Och för det fjärde saknar tyskarna i Norditalien den foglighet som får oss svenskspråkiga i södra Finland att snabbt övergå till finska för husfridens skull.

Så du som tänker på farbröder i Lederhosen när du hör ordet Sydtyrolen, tänk om. Tvåspråkigheten i italienska Sydtyrolen går framåt medan den tyvärr går bakåt i Finland, skyddet i grundlagen till trots.

 

 

Björn Sundell