Minoriteter visar vägen

03.07.2014 kl. 11:21
I gränslandet mellan Danmark och Tyskland utvecklar minoriteterna rollen som konfliktlösare.

Kolumn i Hufvudstadsbladet 26 oktober 2011

Europa befolkas av 100 miljoner människor som hör till en språklig eller etnisk minoritet, och då räknar man inte med invandrare som sökt sig över gränserna på senare år. Enbart inom EU talar 40 miljoner ett minoritetsspråk. Många lever i fredligt samförstånd med majoriteten. Andra har fraktioner som tar till våld, såsom de baskiska separatisterna tills alldeles nyligen.

Vår europeiska union ger inte mycket för minoriteterna – EU är nationalstaternas union. Att förena 27 stater med olika intressen är redan det en utmaning. I dagens kritiska ekonomiska läge finns det inget större intresse att lyfta minoritetsfrågorna högre upp på agendan.

Internationella konventioner ger minoriteterna skydd, men det är i hög grad upp till dem själva att köra sina intressen och profilera sig. Ändå är minoritetsfrågorna viktiga för hela Europa, vilket märks då olösta konflikter utmynnar i våld.


 

Tillsammans med några kolleger fick jag nyligen chansen att studera gränslandet mellan Danmark och Tyskland. Sydschleswig-Sönderjylland bär på tunga historiska minnen av gränser som flyttats och släkter som splittrats. Fram till 1990-talet var det ofta svårt för danskar på den tyska sidan och tyskar på den danska sidan att framträda på sitt eget språk och samtidigt smälta in i samhället.

I dag vill gränslandet framstå som en modell för samexistens, med tvåspråkighet och talrika skolor på minoritetsspråket. Starka minoritetsorganisationer på bägge sidor om gränsen värnar om idrott, skolfrågor, kultur och äldreomsorg. Dagens problem har mindre med fördomar och mer med ekonomi att göra.

När den offentliga sektorn sparar betraktas minoriteter ofta också här som en onödig kostnad.


 

Men de goda ambitionerna lever kvar, såsom önskan att utgöra ett levande exempel på konfliktlösning. Här i gränslandet bor människor som själva upplevt förtryck och misstro. Därför upprättade man på 1990-talet det europeiska centret för minoritetsfrågor ECMI i Flensburg, som med danska och tyska pengar arbetar för att lösa konflikter i bland annat Kosovo, Ukraina och Georgien.

I Flensburg finns också sekretariatet för den europeiska minoritetsorganisationen FUEN. Och längre norrut, på den danska sidan, finns Institutet för gränsregionsforskning. All denna verksamhet utgår från att en region som gjort upp med sitt tunga förflutna har något att ge omvärlden. Och att minoriteter utgör en nationell resurs.

Men tvåspråkigheten är ingen självklarhet. Den kräver kontinuerlig marknadsföring med välkända argument. Som att flerspråkighet gynnar utrikeshandeln, främjar turismen och berikar kulturlivet. Danskarna i Nordtyskland har dessutom ett alldeles eget statushöjande argument som får tyska föräldrar att sätta barnen i dansk skola: vurmen för Skandinavien. Många tyskar ser Danmark som en gemytlig och naturnära idyll.

Idyllen må vara något överdriven, men danskarna har naturligtvis inget emot lite gratisreklam.


 

Björn Sundell