För tjugo år sedan drog Kina till sig produktion av alla de slag med sikte på att bli hela världens fabrik. Länge var Kina landet som lockade mest investeringar från USA och Europa. I dag investerar kineserna själva med samma frenesi utomlands för att komma över ny teknologi och goda varumärken. Aldrig förut har de kinesiska utlandsinvesteringarna varit lika stora som under första halvåret 2016. Och den kinesiska köpruschen har inte gått Finland förbi.
Ett kinesiskt konsortium lett av Tencent har köpt aktiemajoriteten i Supercell, Finlands klarast lysande stjärna bland spelföretagen, för 8,6 miljarder euro. I Kemi planerar Kaidi ett biologiskt raffinaderi och har lockat tidigare Sfp-ordförande Carl Haglund till vice-vd i det kinesiska moderbolaget. I våras meddelade börsnoterade Wuxi Lead att man övertar Jot Automation, ett företag som fusionerades med Elektrobit år 2002 under vår nuvarande statsminister Juha Sipiläs ledning. Och i veckan berättade investeringsbolaget Beijing Capital Investment om planerna på att plöja ner 400 miljoner euro i nordisk teknologi.
Bara det bästa är gott nog
Ännu för några år sedan satsade Kina stort på att köpa åkermark och mineraltillgångar på den afrikanska kontinenten, men nu är intresset större för företag i industriländerna med en god företagsidé och ett starkt varumärke. I Tyskland har man köpt Osrams lampdivision för att komma över avancerad belysningsteknologi. I Schweiz konkurrerade ChemChina och amerikanska Monsanto om vem som kunde lägga ett mer lockande bud på kemijätten Syngenta. Amerikanerna fick se sig slagna när det kinesiska statsbolaget bjöd 43 miljarder dollar, vilket gör affären till den största utlandsinvesteringen i Kinas historia.
Och i augusti lade ett kinesiskt konsortium med statlig uppbackning bud på Silvio Berlusconis fotbollsklubb AC Milan. Enligt Berlusconis holdingbolag Fininvest har ett föravtal undertecknats som värderar klubben till 740 miljoner euro.
Det är ingen hejd på de kinesiska kapitalisternas framfart. Och köpruschen har helt uppenbart välsignats av kommunistpartiet.
Lite mera Marx?
”Kina måste upphöra med att låta sina studenter hjärntvättas av västerländska teorier”, skrev en grupp kinesiska vetenskapsmän i ett öppet brev publicerat i Peking i juni. Mera Marx, mindre västerländsk kapitalism, tyckte professorerna, bland dem He Ganqiang, professor emeritus i ekonomi vid universitetet i Nanjing. De tiotals professorerna efterlyste en ekonomisk undervisning som ägnar lika mycket tid åt den marxistiska ekonomiska diskursen som åt marknadsekonomin. Det ena ska alltså inte utesluta det andra, det är bara tyngdpunkten som borde förskjutas.
Den här ideologiska dragkampen har pågått ända sedan början av 1980-talet då Kina öppnade sig mot omvärlden. Men kommunistpartiet sitter fortfarande kvar vid makten och staten styr många industrisatsningar, såsom de stora investeringarna i solenergiteknologi.
Och allt emellanåt stiger renläriga kommunister fram och angriper det destruktiva västerländska inflytandet i samhället, sinnenas korruption.
Den ideologiska dragkampen lär fortsätta länge till, för i år har kinesiska investerare tagit sikte på den amerikanska drömfabriken Hollywood. I början av sommaren meddelade Tencent (samma företag som köper finska Supercell) att man köper in sig i IM Global, ett Hollywoodbolag inom filmfinansiering och distribution. Och i vintras avslöjade en av Kinas rikaste män, Wang Jianlin, att hans bolag betalat 3,5 miljarder dollar för majoriteten i Legendary Entertainment, som producerade bland annat Godzilla. Det statsägda tv-bolaget i Hunan har för sin del investerat i Lions Gate Entertainment, studion som producerade Mad Men och The Hunger Games.
Statsbolag, små privata uppstartsföretag, kinesiska miljardärer; alla gör sitt bästa för att komma över den amerikanska drömmen och presentera den för en ivrig kinesisk publik. Den kinesiska medelklassen växer. Under en enda generation har bnp per capita mer än tiofaldigats. Och ekonomin växer också i år med över sex procent, vilket är mycket jämfört med ett letargiskt Europa. Västerländsk underhållning säljer, medan kommunistpartiets nitiska tjänstemän och censorer ser mellan fingrarna.
Till stor del består filmpubliken av ungdomar som gått i skolor där de grillats i marxismens teori och det kommunistiska samhällets överlägsenhet, allt medan de drömt om sin egen personliga framgång i livet.
Motstridiga budskap
Motstridiga budskap förekommer naturligtvis också i väst – vår egen demokrati bygger på att olika ideologier och målsättningar lever sida vid sida. I Kina uppstår dock en märklig paradox.
Samtidigt som amerikanska hjältar jagar det västerländska samhällets fiender på filmduken i kinesiska biografer och på privata tv-skärmar utan att myndigheterna ingriper, jagas kinesiska regimkritiker och oliktänkande med växande frenesi. Myndigheterna blockerar webbsajter med kritisk information, t.ex. om protesterna på Himmelska Fridens torg 1989. Brandmurar reses på många håll.
Myndigheterna har i år särskilt gått åt fackliga aktivister. I arbetarnas kommunistiska paradis tolereras inte fria fackföreningar, och de som kritiserar förhållandena på en arbetsplats måste vara försiktiga. Lönenivån har stigit snabbt och landets konkurrenskraft har försämrats. Kommunistpartiet vill tysta kritiken för att inte avskräcka nya investerare – och för att de existerande fabrikerna inte ska flytta från Kina till låglöneparadiset Vietnam.
En annan grupp som råkat illa ut de senaste åren är jurister som försvarat dem som kämpar för de mänskliga rättigheterna. Jurister har anhållits, torterats och offentligt tvingats ta avstånd från sina klienter. De som vägrar kan i värsta fall åtalas för ”samhällsomstörtande verksamhet”, ett brott som ger långa fängelsestraff.
Det låter som ett tema för en Hollywood-film – den lilla människan jagad av det allsmäktiga systemet. Kanske en film producerad av en amerikansk studio med kinesiskt kapital? Men den filmen får knappast visas på Kinas biografer.