Kolumn i Hufvudstadsbladet 20 juli 2012
Passera ett byggprojekt i södra Finland och lyssna till rösterna! Inte är det finskan som ljuder högst, utan de estländska rösterna som talar estniska eller ryska. Arbetskraftsexporten är en sida av det estniska undret. Vårt södra grannland har 20 år av självständighet på nacken och har utvecklat en framgångsrik ekonomi som ligger så långt från den forna socialistiska modellen som bara är möjligt.
Ett företagsvänligare klimat får man leta efter i Europa, med låga skatter och en investeringsvänlig politik. Den offentliga sektorn har knappa resurser och låga löner. Statsskulden är minimal och det är också välfärdsstaten. De som jobbar utomlands skickar pengar hem. Till och med nu under den ekonomiska krisen i Europa är tillväxten i Estland häpnadsväckande hög; åtta procent i fjol och kanske tre i år.
Är lilla Estland en modell också för större stater?
”Det är rusning här i Tallinn. Politiker, företagare och journalister, alla vill studera våra framgångar.” Så sade Margus Rava, avdelningschef vid utrikesministeriet då jag intervjuade honom år 2004 för en artikelserie i Hbl som jag kallade Europas ekonomiska laboratorium. Dåvarande utrikesministern Kristiina Ojuland betonade att den liberala ekonomiska politiken var en orsak till framgången.”Den politiken fortsätter från regering till regering.”
Åren 2000-2007 växte Estlands bnp med mellan 5 och 11 procent om året, närapå rekord i Europa. Sen kom finanskrisen och ekonomin körde i väggen. Men ett par år senare bar det uppåt igen, och åter skriver internationella tidningar om det ekonomiska underbarnet. Estland lockar investeringar med en konsekvent liberal ekonomisk politik och låga löner.
Avigsidan går inte att dölja. Kring en femtedel av befolkningen lever i fattigdom och utan nämnvärt stöd av samhället: pensionärer, arbetslösa, ensamförsörjare, sjuka.
Men en stor del av befolkningen har fått det bättre på 2000-talet.
Nyligen publicerades statistik som pekar på en annan avigsida. Under tio år har Estlands folkmängd minskat med 5,5 procent och underskrider nu 1,3 miljoner. Nativiteten sjunker. Unga arbetslösa söker sin lycka utomlands. Läkare lockas av Norges höga löner. Fackspecialister åker ut i världen. Arbetskraftspendlingen mellan Helsingfors och Tallinn syns inte i statistiken som pekar på en mer bestående utflyttning.
Trenden är samma i hela Baltikum. Folkminskningen hör till de snabbaste i hela EU.
Kan ekonomisk framgång förenas med en kraftig folkminskning? Nej, inte i längden. Också Finland upplevde en utflyttningsvåg för ett halvsekel sedan, men den varade inte länge. Förr eller senare måste den ekonomiska utvecklingen gynna flertalet, annars fortsätter utflyttningen och nativiteten sjunker. Folkmängden krymper, befolkningen åldras.
Återstår för Europas ekonomiska laboratorium att visa, att den nyliberala modellen fungerar också på lång sikt.