Kan tyskarna släppa loss?

13.12.2013 kl. 11:18
Tyskarnas sparsamhet är en nagel i ögat på andra länder. Och inte helt utan orsak.

Kolumn i Hufvudstadsbladet 13 december 2012

”Fransmännen kallar oss tyskar för krisprofitörer när vi lyckas exportera oss ur krisen! Och grekerna klistrar hakkors på pappersdockor med Angela Merkels ansikte. När vi hjälper andra så spottar de på oss”, klagar Nils aus dem Moore. Han är ekonom vid ett tyskt forskningsinstitut och deltar i en tysk tankesmedjekonferens. De enda utlänningarna är en fransyska och jag. Det blir en dag av tysk stolthet och självrannsakan.

Statistiken visar att Tyskland klarat den ekonomiska krisen häpnadsväckande väl. Landet är i bättre ekonomisk form än före Lehman Brothers krasch 2008. Polariseringen skärps i Europa mellan ”soliditetens trygga hamn Tyskland” och ”krisländerna”. Det tyska överskottet i bytesbalansen, de samlade affärerna med utlandet, är enormt. Tyska bilar säljer som om världen inte sett skymten av en kris.

Men krisen är ett faktum och många länder uppvisar stora underskott i utrikeshandeln. Om handeln i Europa ska nå balans måste krisländernas underskott minska, men det borde också tyskarnas överskott.

Något måste göras. Men kan man verkligen uppmana vinnaren att minska på takten?


 

Frågan är knepig, ja nästan absurd. Tänk bara på Finland! Vårt land hör alltjämt till de bästa i euroklassen med högsta möjliga AAA-kreditvärdighet, en statsskuld långt under medeltalet, ett stabilt banksystem, en hyfsad arbetslöshet och en god orderstock i industrin. I år är siffrorna lite sämre än i fjol, och genast ljuder varningsklockorna. När den nye näringsministern Jan Vapaavuori tillträdde i november slog han genast fast att ”nu måste konkurrenskraften gå framför allt”.

När det börjar gå utför är den ansvarskännande människans reaktion att streta emot, att varna för riskerna, att bromsa förfallet. Detta är ryggmärgsreaktionen helt oberoende av utgångsläget.

Det gäller också tyskarna. Utgångspunkten är utmärkt, men i år har uppgången dämpats. Barometrarna tyder på en växande försiktighet. Industrins investeringar avtar.

Experterna på de tyska tankesmedjornas konferens går som katten kring het gröt. På något sätt måste överskottet i utrikeshandeln minska. Men inte kan man väl uppmana en hel nation att bli sämre?


 

Lite kan man. De tyska lönekraven har varit skyhöga och de senaste löneavtalen ger ett lönelyft på hela 4 procent på årsnivå. Det bäddar för stigande konsumtion. Inflationen ökar, den egna konkurrenskraften försämras, importen växer och med en gnutta tur minskar överskottet i bytesbalansen. Och egentligen är det ingen som lider.

Men redan dessa små försämringar av tyskarnas stolthet, industrins konkurrenskraft, har fått olyckskorparna att kraxa: Nu är Tyskland inne på en farlig väg!

Dagens krisdrabbade Europa står inför ett psykologiskt dilemma. Alla förstår att krisländer måste sluta slösa och jobba flitigare. Det är svårare att förmå ett flitigt och sparsamt folk att tumma på sina dygder och släppa loss.

Björn Sundell