Kolumn i Hufvudstadsbladet 17 juni 2013
Fram till slutet av fjolåret hade Nederländerna och Luxemburg lockat till sig mer utländska investeringar än Tyskland och USA tillsammans, visade statistik från OECD i våras. Är det för att holländare och luxemburgare är särskilt flitiga och effektiva? Inte alls, de råkar bara vara mästare på att bygga upp lockande skattesystem. Beloppen är hisnande. Stocken av utländska investeringar uppgick till 2 280 miljarder euro i lilla Luxemburg. Men bara fem procent var ”riktiga” investeringar, resten bestod av penningflöden från internationella bolag som ville undgå skatt någon annanstans.
De här uppgifterna, liksom beskedet i maj om att Apple betalat bara två procent i skatt på vinst som kanaliserats via Irland, har upprört amerikanerna. Endast fyra procent av Apples personal arbetar på Irland, men här redovisas ändå 65 procent av vinsten. Avslöjandet ledde i maj till en utredning i den amerikanska senaten. Britterna upprördes i sin tur av avslöjanden om att Google och Amazon betalat bara en spottstyver i skatt på sina lönsamma brittiska affärer.
Plötsligt är frågan om skatteplanering på allas läppar, också om man alltjämt strider om vad som ska klassas som skatteflykt.
I dag samlas de rika industriländernas klubb G8 till möte på Nordirland. Ett tema är skatterna. Det finns en vilja att öka insynen i de globala företagens verksamhet och att förmå dem att redovisa sin verksamhet ländervis. Det borde framgå var produktionen sker, var intäkterna uppstår och vart skatterna betalas – om de alls betalas någonstans.
För tre veckor sedan behandlade EU:s toppmöte samma frågor. Där enades man om att försöka formulera ny lagstiftning som ökar transparensen.
Men här finns ett krux. Den goda viljan bland beslutsfattarna i såväl USA som Europa måste omvandlas till handling. Och så snart det blir fråga om att begränsa skatteplaneringen, ja då är varje land sig själv närmast.
Man behöver bara lyssna till ordföranden för dagens G8-möte, den brittiske premiärministern David Cameron. Han undviker att ta ordet ”skatteparadis” i sin mun, för flera av de små öar som lockar till sig stora belopp står britterna mycket nära. I Camerons officiella uttalande inför mötet nämner han behovet av att ”hantera den aggressiva skatteplaneringen”. Regelrätta begränsningar vill han inte tala om.
Enorma intressen står på spel, inte bara på G8-mötet, utan också inom euroområdet. Irländarna vill inte avstå från den imaginära verksamhet som leder penningströmmar till landet från hundratals koncerner. Holländarna vill inte avskaffa sina specialarrangemang som gör att storbolagens leveranser i teorin tar en sväng via Nederländerna – också om de i praktiken rör sig helt andra vägar.
Men redan det faktum att flera toppmöten nu behandlar de här känsliga frågorna är ett gott tecken. Så här högt på agendan har skatteflykten inte stått förut.