Kolumn i Hufvudstadsbladet 13 februari 2013
En av sex löntagare i EU har ett låglönejobb, visar europeisk statistik. Vad som räknas som ”låg” lön varierar från land till land. Statistiken utgår från andelen löntagare som tjänar mindre än två tredjedelar av landets medianlön. I Lettland och Polen hamnar runt 25 procent i landets låglöneklass, i Finland bara 6 procent. Därmed säger siffrorna en hel del om inkomstklyftorna i olika länder.
I exempelvis Östeuropa, Storbritannien, Tyskland och Spanien finns det massor av låglönejobb, i bland annat Norden, Belgien och Frankrike är låglönejobben få.
Vad är då bättre med tanke på sysselsättningen? Politiker på vänster- och högerhåll har genom tiderna gett tvärsäkra men olika svar på den frågan. Nu efter nästan fem år av ekonomisk kris kan vi försöka oss på ett svar baserat på de europeiska erfarenheterna: Räddar låglönejobben sysselsättningen?
Genom att jämföra arbetslöshetsstatistiken med tabeller som visar andelen låglönejobb får vi en bild av hur olika länder har hanterat sysselsättningen. Vissa länder har låtit löneskillnaderna växa eller avskaffat minimilönen, andra har hållit fast vid relativt små inkomstskillnader. Dessa linjeval är politiska beslut som har föregåtts av en hetsig politisk debatt i varje enskilt land.
Någon färdig facit finns inte att tillgå, men var och en kan själv gå in på den europeiska statistiska byrån Eurostats webbsajt, jämföra olika tabeller och söka sanningen. Den är intressant.
Sanningen är nämligen att det finns länder med stora löneskillnader och hög arbetslöshet, som Spanien och Lettland. Och det finns länder med stora löneskillnader och låg arbetslöshet, som Tyskland och Rumänien.
Det finns länder med små löneskillnader och relativt hög arbetslöshet som Frankrike. Och länder med små löneskillnader och relativt låg arbetslöshet som de nordiska.
Att satsa på låglönejobb och fri lönesättning ger alltså ingen garanti för bättre sysselsättning. Men det ger inte heller lagstiftning som begränsar låglönejobben. I praktiken är inställningen till löneskillnader och låglönejobb ett politiskt val. Framgång kan uppnås på olika sätt, och regeringarna väljer vilken väg de vill gå.
Därmed inte sagt att lönepolitiken kan skötas hur som helst. Reformer på arbetsmarknaden som gör lönesättning och arbetsvillkor mer flexibla kan få stor betydelse för utvecklingen, se bara på de stora arbetsmarknadsreformerna i Tyskland och Storbritannien.
I Tyskland har reformerna varit hårda men framgångsrika, gett fart åt tillväxten och skapat nya jobb. I Storbritannien har det gått tvärtom och tillväxten är usel.
Reformer är viktiga, men de måste vara genomtänkta och inte bygga på ideologiskt önsketänkande. De senaste årens erfarenheter tyder på att det inte finns ett klart samband mellan andelen låglönejobb och sysselsättningen.
De nordiska ländernas exempel visar lyckligtvis att man inte måste välja den hårda vägen.